annykare.blogg.se

Hur mår du?

 

Bara bra, jag mår bra, så in i helvetes jävla bra.

 

Fast gör du det egentligen?

 

Ett tomt svar på en retorisk fråga, ingen vill egentligen veta hur du mår. För ingen orkar höra att du mår dåligt, mest troligt för att de själva redan mår dåligt och inte vill plussa på i sina egna må-dåligt konton.

 

Det hade varit underbart att få höra någon genuint säga att de mår bra konstant hela tiden, eller nä förresten,  jag hade nog trott att personen i fråga var sinnessjuk och led av någon allvarlig rubbning.

 

Ofta är det inte vi själva som har fått oss att må dåligt, många gånger är det en utomstående part som sagt, påpekat eller visat  fysiskt (talking about that up-and-down-body-stare) att dom inte gillar något med dig.

 

Varför, VARFÖR ska en person må dåligt över vad  jag tycker om hen? För jag tycker och tänker faktiskt en hel del och kan ärligt säga att jag dömer en person två gånger,

 

Första gången är när

jag ser dem och vilka kläder hen bär, hur de ser ut osv osv. Skapar lite fördomar om hur denna person kan vara och gör upp en bild utefter det.

 Nästa gång är när jag har fått träffa dem och lära känna personen, för ofta är det inte alls samma som du hade förväntat dig (både positivt och negativt).

 

Det är inte alltid en får privilegiet att träffa just den där personen med udda plagg, annorlunda utseende eller med konstig gångstil. Och fördomar förblir fördomar utan upprättelse. Men de behöver inte vara farliga, så länge du behåller dom för dig själv i skallen. För vad  hade det hjälp om jag hade sagt "fyyy fan va fula byxor du har, riktigt ugly!" eller "asså ta inte illa upp men din näsa är ganska stor, funderat på att operera?". Och det har hen kanske, mest troligt 1000 gånger om dagen, och vad gäller byxorna så har de flesta en spegel i sitt hem och vet redan hur dessa byxor ser ut. They already know!

 

Döm hur mycket du vill, men spara dina tankar och låt dem inte transformera till ord. Om ditt argument är att "hjälpa" så kan jag informera dig om att elaka kommentarer aldrig har hjälpt någon, bara tvingat till förändring.

 

Jag har inte själv blivit utsatt för extrem mobbning men har fått smaka på the bitter juice of sisterhood. Som the flesta vet som stött på en tjej i verkliga livet, så kan vi vara supergulliga till varandra och allt är hjärtan, dansande emojis, pussigulltussilago och "bästa tjejerna". Men när vi torkar bort X-Pro II filtret är att vi ganska råa. I gymnasiet gick jag i en klass med 20 brudar and it wasn´t pretty.

 

Tråkigt med sanning men det behövs lite då och då. Jag vet ju liksom inte vad gemene man/kvinna ska göra för att ändra på sånt här trams. Jag kan ju bara söka efter lite egen självinsikt och ändra på sånt som är knas.

 

Vi avslutar denna predikan med en hemmalagad visdomsmening....

 

 

Peace out fellow people