annykare.blogg.se

 

Här sitter jag nu med gips upp till armvecket och kroppen full av ångest, i ett försök att få distans till mina tankar som annars bränner hål i mitt förstånd. 

Var börjar ens besatta tankar att gro? är det när de får näring av frihet eller syret från dina lungor när du äntligen kan andas till full kapacitet? Är det hur du kan höra tomheten i huvudet för att allt har stillats just här och just nu? 

En solig dag i ett fjäll som vilar under kristallgnistrande snö kan nog starta en drömsk besatthet även hos den mest tropikälskande av människor. Inte hjälper det att du har en milsvida utsikt över skogsbekläda berg som strösslats med vitt glitter och en fjord som glänser ikapp.

 

Detta var i alla fall vad jag äntligen fick uppleva efter många önskingar och ihärdigt väntande efter snön.

Först underställ, sen höga ullstrumpor över långkallingarna (måste se till att det är slätt annars kommer det göra ont, det har farfar lärt mig), en lång t-shirt för att det ska va så, stor hoodie för att luva är swag. Stoppa ner t-shirt i termobrallan så att glipor är säkrade från snöintrång, älskar snö men inte där. Den militärmönstrade parkasen måste vara det bästa köpet jag gjort so far, lite krånglig att ta av och på men snygg är den, matchar fint med min mossgröna mössa också. 

Väska på ryggen fylld med mat för hela dagen, boots i ena handen och brädan under andra armen. Nu jävlar kör vi.

Det var längesen jag kände mig så malplacerad som när jag stegar ut från lägenhetshusets entrédörr till en grå urbandjungel, utrustad till tänderna för en dag i backen. Låt dem kolla, låt dem undra vart jag ska, låt dem tro att jag är expertlevel på bräda även om jag är runt medel. Dress for success and let the rest be a mess.

 

Med rutinen i muskelminnet spänner jag fast brädan och tar min första tur (på vad som känns som evigheter sen) ner för berget. Lite ringrostig är jag allt men det lossnar snart. 

Åh guuud vilken härlig känsla det är. Detta är enkelt, hanterbart. 
Men som det brukar bli när man fått vänta lite för länge på något, extasen tar över och det sunda förnuftet viker sig. 

Eftersom jag aldrig har provat rails tidigare tyckte jag att detta var ett gyllena tillfälle att ta den oskulden. Men som med de flesta oskuldstagande blev detta en smärtsam upplevelse och utan erfarenhet gick det som det oftast gör, lite för fort. Visualisera hur det låter när du tar ett bett av ett knäckebröd så har du soundtracket till mitt missöde. Som tack för min våghalsighet fick jag alltså en bruten arm och på sjukhuset gratulerade de mig med ett gips i svart. Jag fick välja färgen själv och kände att jag ville vara styleish, tråkigt att ingen kan skriva på det dock....

 

Kvar blir resterna av mig, dimmiga av ångest pga att jag för första gången måste sjukskriva mig för att jag reagerade med spya av tabletterna som skulle hjälpa mig att jobba utan smärta. 

 

Pura vida ikke sant...