Kläppen feeever!!
Stutsar just nu mellan glädjemoln och känslor av hopplöshet. Skulle inte vilja framställa mig som en väldigt skrockfull individ men att skriva om detta i ett så kritiskt skede känns olycksbådande,
men jag måste
Eller?
jo.
f**k here we go....
För ca 2 månader sedan skickade jag min ansökan till Kläppen för vintersäsongen 16/17 och tror att det var för 3(?) veckor sen dom ringde och bad mig komma dit för en intervju. Nu snackar vi plusminus 75 mil enkel resa för en intervju. Vem gör en sån sak?!?!
(Jag)
Så i måndags började jag min resa uppför detta avlånga älskade land, gjorde ett sovstopp i Västervik hos min sälensambo Vickan (som också sökt!!!). I tisdags fortsatte vi vår färd tillsammans och det är ju sååå mycket roligare när man inte är själv.
Det är inte bra att vara själv så länge, i en bil. you´ll get wierd. really wierd.
I alla fall, to make a long story kort så var det ca 180 personer som skulle komma till denna intervju och endast 60(!) som skulle får en anställning.
Ord för att beskriva detta:
- stroke
- svett
- panikattack
You get the picture
Vill bara tillföra att gruppintervjuer är djävulens påfund, och kan inte för mitt liv förstå varför dom vill envisas med sådant trams.
Jag hade min enskilda intervju, det kändes bra och nu ligger mitt öde i luften och svävar i en vecka framöver.
phuuuu
Anledningen till att jag egentligen inte vill skriva om det är för att nu är det out there, och får jag inte jobbet blir det så himla tråkigt och jobbigt att svara på följande frågor: -Hur gick det?-När åker du? -Vad ska du jobba med nu när du ska till sälen? -Hur ska du bo?
-Inte bra, -aldrig, -ingenting, -ingenstans
Ååååårh nu fattar jag precis hur idoldeltagarna känner sig, och det är inte najs.
Stay put fellow people (hands in prayer)
Min magkänsla säger att du kommer atthamna där åter igen..y rock girl! /bästaste moster