annykare.blogg.se

När jag gick hos min kurator fick jag för första gången höra ordet additionsstress. Definitionen ska vara något i stil med att vi blir stressade av att inte uppnå allt som "alla andra" gör, eller viljan att hinna göra samma roliga, spännande saker som "alla andra" gör.

 

Hon gav mig ett exempel; att när man scrollar igenom typ Instagram eller Facebook, Twitter you name it, så ser man tjej efter kille som gör så sjuuuukt roliga saker och tänker 'jag ska banne mig också gå bartenderkurs, resa igenom Asien, shoppa i New York, äta baguetter i Frankrike, baka fett goda kakor, börja äta vegetariskt, träna som fan och springa längs stranden i Barcelona.'

 

Hon sa inte alla dessa exempel, jag kom faktiskt på dom precis.

 

Men då känner jag så här, vill jag inte allt detta? är det bara som jag inbillar mig och blir matad med saker som "alla" borde göra? Jag blir så förvirrad när jag tänker på allt jag vill hinna med och få ut av mitt liv, gärna samtidigt.

 

Jag vill resa, jobba, flytta, få tid med familjen. Men det ena motar bort det andra.

 

 

Samtidigt som jag tänker 'shit jag är redan 21', tänker jag 'men herregud jag är bara 21'. Tänk så mycket tid jag har kvar av mitt liv.

 

Vissa känner att dom vill ha sin "vilda tid" avklarad så att de kan fortsätta med ett ordentligt liv med hus, 7-4 jobb och kidz. Vilket är 100% ok om det  är vad man vill.

Men det behöver inte vara definitionen eller sätta standarden för ett normalt liv. Vill du fortsätta leva på resande fot 4life så är det också ok.

 

Men jag är inte så säker på att det är vad vi egentligen behöver höra, att vilket val du än gör är ok, för det läser du överallt i olika former varje dag. Vad jag i alla fall behöver höra är att jag har tid, jävligt mycket tid faktiskt, på mig att hinna med det jag vill.

 

OCH var tusan jag ska börja?! Det är nog mitt största problem och så klart är där ingen som kan svara på det. Jag menar really! en fråga, är det så himla svårt?

 

Egentligen borde jag bara ha fokus på en sak och en sak only, och det är mitt säsongsjobb i kläppen. Men jag börjar istället att planera vad jag ska göra när  jag kommer hem igen. Segt, för det kräver sååå mycket energi och onödig stress och jag jobbar på att ge fan i det men det är svårt som tusan.

 

 

 Stress not fellow people